söndag 31 januari 2010

jag älskar lisa ask


Tänkte att det var dags att blogga lite.. Jag undrar varför livet är så orättvist? jag undrar verkligen det... om det nu finns någon uppe i himlen sittandes på ett luddigt vitt moln, borde inte han då förutspå saker och ting, och förhindra det till att hända? När det finns idioter som mördar, våldtar, begår allvarliga brott och dylikt - varför kan inte då dom försvinna istället för någon som skulle göra allt som krävdes för att få stanna kvar på denna jord? jag förstår verkligen inte.. det är så sjukt! hur orättvist kan det bli? jag skulle ge min högra arm för att ställa allt till rätta igen. men vad kan vi göra? - INGENTING. det är det som känns värst. vi kan inte göra ett skit, annat än att bara vänta. vänta och vänta på något som vi inte vill vänta på. ändå väntar vi med hopp och drömmar. hopp och drömmar som vi vet kommer gå till kras. det finns gamla tanter och gubbar som inte vill annat än att dö och få ro.. men förstår ni hur det skulle kännas att få ligga i en sjukhussäng och få livet långsamt urdraget ur kroppen mot sin vilja.. långsamt långsamt, tills det inte finns något kvar. jag önskar jag kunde göra något. jag önskar verkligen det. jag orkar inte gå igenom detta en gång till - även fast jag nu förstått att förra gången var ingenting mot vad som komma skall. Johan ville bort från livet, han tänkte bara på sig själv och tog livet av sig. han ville inte leva. Lisa vill. hon vill vill vill. ändå är det hon som ligger och öser kärlek över hennes besökande i sjukhussängen, öser lugn och fridfullhet över oss.. är inte det vår uppgift? ska man behöva planera sin egen begravning när man är knappt fyllda nitton år? vad har hon gjort för att förtjäna detta hemska? inte ett skit. livet är orättvist. allt är orättvist. och nu bara vi väntar och väntar. på det vi inte vill vänta på.

1 kommentar: