1 år sedan imorgon.....

(Stort grattis till världens bästa Denise som fyller 26 år idag.. Hoppas du haft världens bästa dag. <3)

Min dag har varit helt okej fram tills för ett litet tag sen. Jag sov till halv 12, käkade o hade teori, sen tränade. Efter det gick jag till kapellet för att rensa huvudet lite och sjunga, men det blev mest med en stor klump i magen som några svaga små toner kom ur strupen. Imorgon är det ett år sen Lisa flög vidare mot de blåa livet i himlen, och det slog mig att det faktiskt är imorgon. Den dagen spelas långsamt upp i huvudet gång på gång i slow motion och vill inte lämna mig. jag fruktar verkligen hur dagen kommer att bli, och känner bara att det är så fel att den dagen kommer.

*Ett år sen igår som jag fick reda på att det inte finns något mer att göra.

*Ett år sen igår som jag stod och provade balklänning i vänersborg när Anna Franssons svar på mitt sms om hur Lisa mådde och om hon orkade med besök kom till mobilen:
"Har du någon med dig? Se till att ha det. Det är inte bra alls "/ Tumörerna har spridit sig i hela kroppen och hon kommer kanske inte leva ens i en vecka till. Hur hemskt som helst!! x'( Detta får spridas så prata gärna med Matilda < 3"

*Ett år sen igår som tjejerna samlades hemma hos Julia och åt pizza, grät och pratade om vad vi skulle göra.

*Ett år sen idag.. Den dagen finns bara inte, vet inget alls vad som hände då. Förmodligen stod hjärnan helt still.

*Ett år sen imorgon som vi samlades i danssalen hela ES3, vissa visste inte ens om vad som skulle sägas. Alla som visste började gråta innan Anna Nissen ens börjat förklara hur det låg till.

*Ett år sen imorgon som Anna Fransson fick ett telefonsamlat o sprang ut o svarade.

*Ett år sen vi hörde henne skrika utanför dörren. Ett år sen vi alla förstod precis vad det betydde.

*Ett år sen imorgon Lisa Ask dog. Runt 07-tiden på morgonen, vi fick veta det vid 9-halv 10, o de känns som både tio år sen och även mindre än ett. Resten av dagen spenderades i kyrkan där ljuständning och allmän tystnad rådde.

Kommer alltid ha den dagen och allt hemska hängandes över axlarna. Men jag är så glad över att jag fick lära känna Lisa, Vi gick långt ifrån alltid ihop när de gällde beslut eller åsikter. Men ändå fanns något speciellt där som gör de ändå svårare att acceptera att hon faktiskt aldrig kommer hem mer.

Glömmer aldrig vår version av When you say nothing at all som numera är Lisas låt för mig!

Jobbigt för er läsare att ja bara skriver av mig allt ja tänker på, men de behövs ibland. Hoppas alla andra i alla fall får en härlig tisdag..

Glömmer aldrig dig min fina vän! <3

puss o kram