ångest!

ja. jag har varit död i två veckor..

HEJ! Usch, det var hemskt längesen. men jag har inte varit mig själv o känt mig konstig så har helt enkelt inte velat blogga då de bara blev ett stressmoment att få ur sig alla jobbiga saker ja vet att jag i så fall tänkt skriva på kvällarna, så jag lät bli istället. Då blev "icke-bloggandet" istället ett stressmoment som hette duga så nu gör jag en snabb resumering av de två veckor som gått och så hoppas jag på att vara med i matchen resten av tiden här på glimåkra sen. (för efter det kommer jag gråta tills jag dör.. ungefär :)

Vi hade nog en spelning tror jag, sen var det dags för sökningar som sagt. Som jag varit galet nervös för mycket länge, det började med den värsta - furuboda. Eftersom att jag känner många där och även mattias läraren så blev det så mycket mer granskande än på ställen där jag inte visste nåt om nån o ingen visste nåt om mig. Jag är nöjd med mitt sök, men inte mycket mer än så. Det gick helt okej! Kände mig inte speciellt nervös, men ändå skedde nervositets-biverkningarna som aldrig förr, vilket då innebar krut-torr mun och anfådd som ett skållat troll. Men ändå helt nöjd me alla moment!

Sen var de jpg, (men kanske ska tillägga att jag spenderade en kväll på akuten kvällen innan också. hade haft urinvägsinfektion i en vecka som vanligtvis går över på mig, men sen fått feber o mått allmänt skit så mickis ringde sjukvårdsupplysningen o vi åkte in. Kom hem me pencillin, o är nu nästan helt återställd!:) ) och de söket kändet sjukt stabilt, ingen nervositet o kändes jättebra, ja sjöng bra kändes det som! Men har fått hem ett brev om att jag blev reserv. Kasst.. Vill inte gå på skolan ändå men de är ändå alltid roligare att tacka nej till ett ja nånstans där man inte vill gå..

Sen var det då sökning i stockholm och betel, men vi hade ju en konsert i sthlm med, superkul! Glimåkra gospellinje har aldrig innan varit i sthlm så de kändes extra ordinärt. :) Det var en allmänt jobbig spelhelg som tog på krafterna, vi började me torsdagen i vetlanda, sen hade vi en workshop där. Sen en workshop till, o sen en konsert och sen åkte vi till ingarp för en konsert. Båda gick super! Sen åkte vi till vikbolandet o jonatans hemort i Norrköping o hade en konsert, o sist men inte minst sthlm. Så man var rätt slutkörd efter 4 superbra konserter o två workshops!

Jag jonatan o mickis stannade kvar i sthlm eftersom att vi skulle söka betel. Jag hade sökning onsdagen, mickis torsdagen o jonatan fredagen. Mitt sök gick bajs. Jag sjöng inte ens upp o var allmänt otaggad, så pga det antar jag, gick jag inte ens vidare till eftermiddagen på affroprovet. Väl medveten om min o-pepp-het vart jag ändå sjukt besviken på mig själv o lallade igenom hela allmänprovet utan energi och sket i sista 4 sidorna på teoriprovet fast ja kunde o åkte hem till mickis o sov. Hade aldrig vart så himla trött heller! Men detta tog jag som en förlust, jag vill inte in egentligen, men ändå känns de som jag inte kan. De är hemskt o ja har fel men jag tävlar nåt så in i bänken med alla jämt. hatar det för de sänker mig nåt sjukt!

Samma kväll som ja sökte var jag så galet deppig o nere o opepp på alla som hade me musik att göra o planerade min framtid som sopgubbe i detalj. mickis o jonatan gick till en kyrka i sthlm o övade inför sök o ja gick ut o gick. Satte mig på en parkbänk i hässelby o bara tänkte. Ja ringde mamma, o hon tyckte ja skulle åka hem istället för att gå runt i storstan i två dagar utan nåt att göra o bara va ledsen. Så jag åkte hem! Extra bra att jag åkte hem var för vår , eller Elins fina Dilba nu går på de evigt gröna vidderna och betar, så jag behövdes hemma kan man säga. Glad för att jag fick komma hem och stötta o på ett sätt hämta nya krafter! Även umgås med mina fantastiska familj och underbara fästman! Jag älskar dom så sjukt mycket <3

nu ligger jag i min säng i glimåkra och tänker fram och tillbaka. Betel kommer jag inte komma in på. Gör inget för jag vill inte. Svf vet man aldrig me tanke på min reservplats men vill antagligen ändå inte. furuboda har jag inte fått svar från men får de kanske imorgon, och det är det som är jobbigast, för jag vill egentligen så gärna in, men är helt säker på att jag inte kommer in. De va så galet duktiga sångare där, och i år tar dom bara in tre stycken för tre går kvar. Så jag mår mest dåligt för jag vet vad det kommer stå i brevet, och fast jag vet det nu så är det ändå ett sjukt ångestmoment. Men jag har inte fått nåt besked än, så jag vill inte dra mina plan-b grejer än om kommande höst..

Jag känner mig ledsen/orolig/deppig.. Furuboda är enda skolan jag vill gå, dom andra kan kvitta. men ändå gör sanningen så ont! jag tar allt så ordagrannt, eller nej tvärt om! Jag läser mellan raderna, egna ord som sänker som bare den! Att jag inte gick vidare till eftermiddagen på betel tog jag som en spark i magen o en post-it-lapp fastklistrad i pannan där de stod att jag inte kan sjunga över huvud taget, fast jag vet att ja inte alls va pepp på det. Jag är så dum o tävlar o överanalyserar människor o .. åååh va jobbigt.. kan inte bara brevet komma så ja kan få acceptera framtiden!

Nu ska ja sova, har inget att öva på alls nu, helt underbart. bara skriva en gospellåt tills på torsdag men de känns lugnt!

Puss o kram <3