Hemma

Genom denna texten älskar jag ändå min familj gränslöst. glöm inte!

nu är jag hemma, och som jag trodde så känner jag inte för nånting, har ångest över framtiden, plus nutiden, vet inte vad jag vill när de gäller precis allt i mitt liv, o är allmänt askonstig. deppig o tycker att saker o ting har förändrats till det sämre o ja har vuxit ifrån de mesta i detta lilla samhället. Usch! Nu åker jag till arbetsförmedlingen.

fick kontakt med en tjej, josefina, igår. Hon leder en gospelkör i trollhättan som jag ska vara med i om jag vill.. de känns i alla fall kul, förutom att de drar igång i höst...