drama-queen

ja, jag är bitter!!

Blir så trött..

ställer man upp till hundra procent för någon så vill man faktiskt ha hundra procent tillbaka, och inte bara när det passar personen själv! Finns det något roligare att hitta på just då så är de skit samma med att ställa upp och finnas, och tja tja, hoppas allt löser sig, vi hörs!.. klart som f*n de inte gör när man inte får support när man ens ber om det?? jag är en riktig drama-queen. så fort nåt litet kommer i min väg så kan min värld vändas upp och ner och det är jobbigt, för jag får lägga så sjukt mycket energi på att må dåligt. men det som är bra med att va en drama-queen är att minsta lilla grej kan vända på allt igen. jag är alltså inte kroniskt sur vilket jag tycker är tur.. skitkul rim..

däremot har jag kommit på vad det är som gör mig sur. det är när jag blir ledsen först. ledsen är något jag har väldigt lätt för att bli, och då menar jag inte att tårar sprutar utan ledsen i hjärtat och orolig i magen. Jag har även kommit underfund med att ledsen blir jag oftast av en och samma anledning, och det är när jag spelar in och det går skit. det är nästan alltid källan till eländet i grund och botten. det behöver inte låta dåligt, de kan va att jag inte har nån energi o inte orkar spela in mer o då blir jag besviken på mig själv - ledsen - sur = drama-queen - världen går under och jag måste gå till mitt tänka-ställe på berget, lägga upp nåt emo på fb samt skriva en emolåt. så funkar jag, sen händer det nåt, nån betydelsefull säger nåt uppmuntrande och jag är lycklig igen. de vänder så in i bänken snabbt för mig!!!

men det blir ändå inte bättre när jag är i detta stadiet jag precis förklarat, och nån man alltid ställt upp för o peppat bara skiter i det o blundar för det för personen själv kanske har en bra dag o ska göra nåt kul. vart går egentligen gränsen för vem som är ens äkta vänner? jag blir tokig.. vill så mycket just nu, ha ett bra jobb, sjunga, komma fram och ut, bli frisk i halsen, vara lycklig som jag alltid annars är, ha kul, betyda nåt för andra med mera!

skitdålig kväll!

(kan även bero på att jag börjar få halvfluss och joe ska hämtas o lämnas hit o dit i skåne o sthlm i helgen o inget är planerat än. stressfaktorn spelar också in i detta.)

det är tillfällen som nu jag gräver ner mig och lyssnar på man in the mirror med michael jackson och är förbannad på alla som hatade honom när han levde, fina michael!

hej då