onsdag 25 januari 2012

Första glada milstolpen


hey guys

lite serious-talk igen..

anledningen till att jag har sånahär ibland är för att jag ser dem som lite "milstolpar" i min utveckling. jag ska berätta..

under ca 3.5 månaders tid har jag varit ett känslomässigt vrak, inga övriga kommentarer men så är det. om ni tänker er en rullgardin som man drar upp eller ner i fönstret på morgon och kväll? mitt draperi släpptes inom loppet av 1 timma en sen kväll på väg hem i tunnelbanan i stockholm med ett enda swisch. sen dess har den legat där nere och gnagt och jag har stängt in mig, ropat inombords, gråtit, skrikit, sparkat, drömt ... ja, allt man kan göra för att plåga sig själv mer än nödvändigt. Det har varit den värsta tiden i mitt liv och jag ångrar att det ens blev som det blev. Men det blev det och jag har fått en helt underbar vän just av detta kapitlet i mitt liv som jag inte skulle byta ut mot nåt i världen.

"Glöm inte, vad man än gör i livet så går man därifrån med nya lärdomar. Hur sårad man än kan bli, hur lycklig man än kan bli, så går man därifrån med lärdomar och erfarenheter."

Jag är så FRUKTANSVÄRT glad, att när allt var skit, när alla som borde finnas inte fanns, när livet kändes svartare än helvetet så stod min fantastiska vän Maikel Yuksel där! Han har hjälpt mig mer än han kanske ens vet dessa rent ut sagt förjävliga månader och långsamt har rullgardinen steg för steg dragits uppåt igen. Den är inte hela vägen uppe, jag ska inte ta i! Men en bra bit på vägen och jag början äntligen kunna sträcka på mig igen och vrida på huvudet och se efter, vad är det jag egentligen vill göra.. Vad vill JAG med mitt liv? Den självsökra Lisa som alltid fanns där innan är nyfiken på allt där ute igen och vill skratta! Livet är alldeles för kort här nere för att vara ledsen!

Och vet ni.. Jag har aldrig blivit sviken av någon i hela mitt liv innan, men en sak har jag kommit fram till. Det är verkligen så sjukt sant, men man förtränger det! Kloka vänner påpekar det om och om igen men man fortsätter att förneka fast man innerst inne vet hur jäkla sant det är.. Vem håller i ditt livs framtid? Vem står emot när saker och ting inte går som man vill? Vem är det som förstör allt jämt? Vems orsak är det att du ligger här i sängen och önskar du vore död?

DET ÄR DU.

jag antar att detta bara är en milstolpe som jag sa, men en positiv sådan. plus att det är ett stort jävla TACK till min vän! Jag hade inte vart där jag är nu utan Maikel!

"who binds us? and who has the key that can set us free? It is you!"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar