Elisabeth

vet ni vad? Idag har jag gråtit... Äkta tårar och inga små-fake-tårar till nån sorglig b-film. Nej, utan till Sofias Änglar som går på 5:an på måndagar. Veckans avsnitt var så gripande att jag grät och önskade att jag kunde kapa min ena arm för en annans liv som jag inte ens känner.

Det handlade om Elisabeth, trebarnsmamma med fina söner och den yngste med en cp-skada. En fantastisk man och en helt fantastisk familj i sig. Elisabeth fick -97 diagnosen bröstcancer men blev frisk vad jag förstod det som. -08 blev hon sjuk igen och har sedan dess tampats med sin sjukdom. Nu lever hon minut för minut och vet aldrig när sista dagen hon öppnar ögonen blir. Det enda hon vet är att hon inte kommer leva mycket längre, åtminstone inte så länge hon hade önskat med tannken att få se sina söner växa upp och kunna ta hand om Joel som är yngsta sonen.

Programmet var så gripande och rent generellt spelade ju inte ombyggnaden någon roll alls om man jämför med vad familjen velat ha av teamet i Sofias änglar, ett botningsmedel mot cancer och en frisk mamma i resten av deras liv. Men det hjälper och det lyfter upp den lilla glädjen som faktiskt finns i en fantastisk familj med ett så svårt problem som det faktiskt är. Jag vill verkligen säga att Sverige är ett helt fantastiskt land som gör dessa program till människor som behöver det, och som även har nån slags okej nivå på förändringen och summorna.

Och det INSPIRERAR. Det inspirerade mig och jag måste säga att jag mår så fruktansvärt dåligt över hur mycket jag har klagat i mina 20 år. Inte för att jag klagar som person, men till exempel på att man är lite sjuk eller lite trött eller inte orkar nånting. Elisabeth skulle göra VAD SOM HELST för att få leva ett långt liv på jorden men KAN inte. Men vi som fortfarande går här nere när hon svävar bland molnen och ser ner på sin familj, vi kan göra denna plats till en mer positiv och glädjefylld plats.

We can make it count.

Tack till Elisabeth och familjen för att ni inspirerade mig till att ta vara på varje minut på dygnet, vi människor är alldeles för bortskämda och tar allt för mycket för givet. Jag är säker på att du kommer må helt fantastiskt och värma upp det för resten av familjen uppe i himlen Elisabeth, och även kunna följa deras uppväxt och utvecklingar tills de kommer till dig. Massa Kärlek från mig till dig!!

Nu ska jag snart sova.. Helt tagen av historian. Livet är den finaste gåvan vi har!
Här är länken till Elisabeths blogg:

http://joelisacadam.blogspot.com/


"Vårt liv är en ständigt pågående resa, från födseln till döden.
Landskapet förändras, människorna omkring oss förändras och behoven ser olika ut, men tåget går vidare.
Livet är tåget, inte stationerna."