Jag vet inte hur många som vet om det, men när det gäller att skada sig ordentligt så har jag verkligen ingen smärttröskel. jag har gått med brutna armar i en vecka innan vi åkt in och röntgat, ja tycker bara inte de är nån big deal att åka in liksom. Men så råkade jag berätta för mamma om mina bensmärtor som började i vänsterbenet i lördags eftermiddag, det började i jömsken men klättrade sig ner till låret och sen nästan ner till vaden. benet har somnat flera gånger under en kort tid med, och med tanke på att ja käkar p-pills så tyckte såklart mamma att ja skulle kolla upp detta så det inte var början till blodpropp som p-piller kan orsaka. Sagt och gjort efter lite tjöt, ja ringde och dom tyckte ja skulle komma in. Vi åkte till akuten så vi var där klockan 6 och det började kännas lite obehagligt i benet, och foten sov när vi satt o vänta. 19.20 kom jag in på min nummerlapp och fick berätta hur allt var och blablabla men fick sen höra att folk väntat sen 11 i morse på tid, så jag hade fått vänta tills typ 5 imorgon bitti om ja skulle låta en läkare kolla på det, och så sent röntgar dom tydligen inte i alla fall. På väg hem somnade jag i bilen och vaknade och hade rätt ont, Annika säger att de är för alla muskler slappnade av.. hon borde bli läkare. Så imorgon bitti kl 8 åker vi in igen, tack världens finaste o underbaraste tjejer Mikaela och Annica för att ni alltid är typ bäst i världen.. nu ska jag försöka sova.. har ju trots allt bara fått ihop 2.5 timmars sömn inatt pga oro över Andreas i klassen som fick andningsbesvär och åkte in med ambulans inatt! han mår bra nu, men känner att det får räcka nu.. Godnatt
Puss o kram
