Johan Strömbäck

denna dagen är mörk, dyster och tråkig och det har 28 december varit varje år från och med för fem år sedan. Innan dess lade jag aldrig ens märke till datumet, men nu är det ett av de två datum jag avskyr mest. 1 februari och 28 december, de två datumen när två av mina vänner försvunnit från jorden och intagit himmelriket.. Det är fruktansvärt tomt fortfarande, och jag känner mig läskigt iaktagen och obekväm vart jag än är denna dagen.. det känns som jag bara vill springa iväg och jag får upp hemska bilder i huvudet och vill bara fly. Men det går inte, så enkelt är det inte.

Det är idag 5 år sedan du försvann Johan.. Jag kan knappt förstå det. 5 år sedan jag hämtade min tröja hemma hos körven, åkte hem med pappa, en fantastisk vinterkväll, möts av goa vovven Buster i dörren och en rödögd mamma vid köksbordet.

Vad är det?

"Lisa. Det är någon i din klass som tagit livet av sig."

va? Vem?

"Johan. Johan Strömbäck, Lisa."

Det gör ont att bara skriva orden, för de har ekat i huvudet de senaste åren och försvinner inte. Samma sak med vissa bilder Johan tog precis innan, bland annat de vid järnvägen och när han hade döpt alla bilder som hade med allt att göra som till exempel: "tåg". "järnväg". "spår". Varför förstod vi inget..

Jo, för han var världens gladaste människa som alltid ville hjälpa andra. Vi höll ihop som klasstödjade hela skolgången och funkade super tillsammans. Vi hade många hemligheter men dom har nu runnit ut i sanden och är inte längre vesentliga. Det som behövs nu är tron på framtiden och att få träffas igen nån gång och det gör jag stenhårt.. Det känns för meningslöst att leva här på jorden i några år och sen försvinna för gott!

Men Johan, du är oerhört saknad och jag önskar jag kunde vrida tillbaks tiden och få dig att förstå hur värdefullt livet är. Och vilken fantastisk familj du har.. Dom är ledsna och kommer alltid vara det, men dom är otroliga och jobbar på familjen som är kvar och djuren ni brinner för så. Denna dagen är bara obehaglig och man vill att den ska vara över, men vi måste lära oss leva idag också. Tack för jag fick lära känna dig!

Puss och kram till dig. En av mina två änglar <3